Att följa en medelväg i frågor som rör religionen betyder att man inte bör överdriva eller överträda Guds gränser och samtidigt inte heller vara otillräcklig genom att inte uppfylla vad Gud den Upphöjde har påbjudit.

En medelväg i religiösa frågor är att hålla fast vid profetens  sätt. Alltså ska man inte gå till överdrift och inte heller förmå sig till underdrift genom att inte nå upp till Allahs förväntningar.

Ett exempel på detta är en man som säger:

Jag vill stå i nattbön och jag kommer inte att sova något under den tiden. Bön är en av de bästa formerna av dyrkan och därför älskar jag att spendera hela natten i bön.

Vi säger: Detta är fel och en överdrift i religionen. En liknande händelse inträffade på Profeten Mohameds tid när ett antal personer träffades och en av dem sade: ”Jag står i bön och jag sover inte.” En annan sade: ”Jag fastar och jag bryter inte min fasta.”Och en tredje sade: ”Jag gifter mig inte med kvinnor.” Profeten  informerades om deras diskussioner och sade:

Vad är det för fel på människor som säger så? Jag fastar och jag bryter min fasta. Jag står i bön och jag sover och jag gifter mig med kvinnor. Den som ogillar min sunnah tillhör inte mig. [al-Bukhari och Muslim]

Dessa personer ville gå till överdrift i religionen och sändebudet  förklarade sig oskyldig från detta. De uttryckte en överdrift i att följa hans sunnah som inkluderar fastan och bön, men frångick även hans sunnah genom sin vägran till sömn och giftermål.

Den som är otillräcklig är den som säger: ”Jag har inga behov av frivillig dyrkan, därför skall jag heller inte göra det. Jag gör enbart de obligatoriska handlingarna i islam.” Denne kan till och med tänkas vara otillräcklig när det gäller obligatoriska handlingar – detta är den otillräckliga.

En balanserad person är den som agerar enligt vad sändebudet  och de korrekt vägledda kaliferna följde.

Ett annat exempel är tre män framför vilka det står en syndig man och en av dem säger: ”Jag kommer inte att ge fredshälsning till denne syndare. Utan jag håller mig borta från honom och talar inte med honom.” Den andre säger: ”Jag kommer att med denne syndare, ge honom fredshälsningen, le mot honom, bjuda in honom i mitt hem och acceptera hans inbjudan. Enligt min åsikt är han en rättfärdig person.” Den tredje personen säger: ”Jag hatar denne syndare för hans synder och jag älskar honom för hans tro och jag kommer inte att hålla mig borta från honom förutom när det gör honom bättre. Men om det inte leder till en förbättring utan istället gör honom syndigare, då kommer jag inte att hålla mig borta från honom.”

Vi säger att den första personen är överdriven och extrem, den andra gör inte tillräckligt och den tredje är balanserad. Detta säger vi om alla former av dyrkan och beteenden. Människor är antingen otillräckliga, extrema eller balanserade.

Ett tredje exempel rör en man som slavar under sin fru. Hon tilltalar sin man på vilket sätt hon vill. Han hindrar henne inte från att göra ont och inte heller uppmuntrar han henne till att sträva efter det goda. Hon kontrollerar honom och hon blir en herre över honom. En annan man är förtryckande och arrogant och anser sig själv vara sin fru överlägsen. Han bryr sig inte alls om henne och i hans ögon är hon mindre värd än en tjänarinna. En tredje man är balanserad och han behandlar henne såsom Gud och Profeten har påbjudit honom att göra:

Hustrun har, som sig bör, rättigheter [över mannen] motsvarande [dem han har] mot henne; hans [rättigheter] ligger dock ett steg över hennes. Gud är allsmäktig, vis. [Koranen 2:228]

Sändebudet  säger:

En troende man bör inte hata en troende kvinna. Om det finns något karaktärsdrag i henne som han ogillar återstår där några andra karaktärsdrag i henne som gör honom nöjd. [Muslim]

 

Författare: Imam Muhammad bin Salih al-’Uthaymin

Källa: Fatawa Arkanul-Islam.
Saaid.net