Islam innebär i dess natur  dyrkan av en Enda Gud. Dyrkan på ett sätt som Han har föreskrivet genom de sändebud som Han sänt. Från tiden då Han föreskrev för Sin skapelse att de skulle följa Hans föreskrift tills Timmen kommer. Här omfattas vad Noak förmedlade i form av vägledning och sanning, och vad Abraham som är de rena muslimernas ledare kom med. Här inkluderas även vad Moses och Jesus förde med sig. Gud, den Upphöjde, har nämnt detta i många verser som visar att de tidigare uppenbarade lagarna var underkastelse inför Honom.

Under Moses tid var judarna muslimer och de kristna likaså under Jesus tid. Men då profeten Muhammad sändes och det han kom med upphäver alla de tidigare religionerna. Islam är därmed den korrekta och accepterade tron och levnadssättet av Skaparen.

Om någon vill anta en religion som inte innebär underkastelse under Guds vilja kommer detta att vägras honom, och i nästa liv skall han stå bland förlorarna. [Koranen 3:85]

Denna dag har Jag fullbordat det religiösa regelverket för er och skänkt er min välsignelse i fullaste mått. Jag har beslutat att underkastelse under Guds vilja skall vara er religion. [Koranen 5:3]

Det finns en återberättelse från Profeten  rapporterad av ’Umar bin al-Khattab i vilken  ängeln Gabriel frågade profeten om islams- och tronspelare:

Islam är att du vittnar om att ingen har rätten att bli dyrkad utom Allah och att Muhammad är Allahs sändebud; ber; betalar allmosan; fastar under ramadan; och vallfärdar till Mecka om du har möjlighet att göra så.

Och om tronspelare har han  sagt:

Det är att du uppriktigt tror på Allah, Hans änglar, Hans skrifter, Hans sändebud, den Yttersta dagen och att du tro på det förutbestämda, det goda och det dåliga i det.

Generellt sett omfattar islam hela religionen och tron faller under den. Om den uppges tillsammans med tron tolkas den till att avse de yttre handlingarna i form av vad tungan säger och vad lederna gör. Tron är då de inre handlingarna i form av tro och vad hjärtat gör.

Författare: Imam Muhammad bin Salih al-‘Uthaymin

Ur boken: Fiqh ul ’Ibadat
Källa: Islamhouse.com