Intresset för islam och profeten Muhammad ﷺ har funnits i västvärlden under många hundra år. Vår tids globalisering och stora folkomflyttningar har frambringat ett ökande folklig intresse för islam också. Fram till våra dagar har detta intresse framför allt odlats i den akademiska världen där arbeten och ståndpunkter baserade på mer eller mindre vetenskaplig grund har producerats.

Ska man kortfattat sammanfatta detta kan man tyvärr säga att det seriösa och opartiska har överskuggats av det tendentiösa och ensidiga, något som ofta säger mer om den som betraktar än den som betraktas. Gamla stereotypa bilder har återupplivats och genom populistiska krafter, men också i namn av yttrandefriheten och rätten att kritisera och ifrågasätta, har en massiv och uteslutande negativ bild av profeten Muhammad trätt fram, en bild präglad av en anmärkningsvärd ensidighet och brist på respekt för tillgängligt källmaterial.

Men det finns framstående västerländska forskare och vetenskapsmän som presenterat en bild av profeten Muhammad som bygger på en helhetsbedömning av det källmaterial som finns tillgängligt. Nutida forskare intar också annan attityd än lekmän och skildrar profeten som en ärlig och uppriktig människa.

Alphonse de Lamartine (1790 – 1869) var en fransk författare och politiker från Paris som beskrev profeten Muhammad så här år 1854:

Om storslagna syften, små medel och förvånansvärda resultat är tre kriterier för mänsklig genialitet, vem är då djärv nog att jämföra någon annan framstående historisk person med Muhammad? De mest ryktbara frambringande endast vapen, lagar och imperier. De grundlade, om något alls, ingenting annat än materiell makt som ofta föll samman inför deras ögon. Denne man förändrade inte bara krigshärar, rättssystem, imperier, folk och dynastier utan också miljoner människor i en tredjedel av den då bebodda världen; därtill förändrade han altarna, ”gudarna”, religionerna, tankarna, trosuppfattningarna och själarna.

Med hänvisning till alla måttstockar med vilka mänsklig storhet kan mätas kan vi ställa frågan: Finns det någon mer storslagen man än han?

Jan Hjärpe som är en svensk religionshistoriker och professor i islamologi vid Lunds universitet sedan 1983, konstaterar att vi kan vara fullständigt övertygade om att Muhammad är en historisk person:

Det råder det ingen tvekan om, källmaterialet är Koranen, som jag vill se som en primärkälla; en del av Koranens teser utgör ju en del av skeendet under Muhammads egen tid. Den biografiska traditionen är också så pass tidig. Men sedan finns det en stor debatt, som har pågått i många decennier, om det historiska värdet av källmaterialet och hur det ska tolkas.

Det är psykologiskt orimligt att tänka sig att han skulle väcka tilltro och uthärda alla svårigheter som han genomled utan att han själv var övertygad om att han hade ett gudomligt budskap. Att han har haft extatiska upplevelser, det står helt klart.

Källor: Wikipedia och publikationen; Muhammad i andras ögon.