Al-Andalus är det namnet som muslimerna gav de områden de kontrollerade på Iberiska halvön. Namnet syftar dels på emiratet i Cordoba och de efterföljande taifa-rikena, dels mer generellt på områden på halvön som kontrollerades av muslimerna.
Emiratet brukar framställas som en tid av tolerans mot kristna och judar och kalifatet under 900-talet har kallats islams guldålder. I den muslimska kulturen idag har al-Andalus blivit en nostalgisk symbol för den period då muslimska kulturen överglänste andra civilisationer.
Efter Emiratet av Granadas fall 1492 utlovades invånarna religionsfrihet, ett löfte som kom att bli kortlivat. År 1502 hade den toleransperiod som följde vapennedläggningen upphört och de återstående muslimerna, judarna och andra kristna som inte var katoliker tvingades lämna Spanien eller konvertera till katolicismen under grymma och omänskliga förhållanden, och genom metoder av historiens värsta former av tortyr och plågor som en människa kan utsättas för.
Muslimerna utgjorde en stor del av bondebefolkningen i vissa delar av landet, i synnerhet Aragonien, Valencia och Andalusien, innan de systematiskt drevs ut 1609-1614. De fortsatte att klä sig och tala som de gjort tidigare och i hemlighet praktisera islam och använda det arabiska alfabetet för att kunna läsa islamisk litteratur tills de kunde fly från terrorn och förtrycket.
